Doom 2
Varför skulle man inte skriva en dikt om det bästa spelets som gjorts. Så här kommer den.
Doom II
Imp´s är bruna och ganska små
Men man får skjuta på dem ändå
Efter ett par skott från Shotgun
Så är den plågan ”over and done”
Sedan är det bara att vidare gå
En Cacodeamon flyger runt i cirklar
Söker, spejar, spanar och letar
Efter en liten grönklädd Volontär
Som bakifrån avlossar ett Hagelgevär
Och dess inälvor på hela golvet kletar
Mancubus, de är är få och antalet minskas
Med sina tvenne eldkastare de retas
Storleken och slöheten är deras brister
Skjut dem med en kraftfull trio raketer
Och de ut över alla väggar smetas
Zombierna, som en gång var människor
Går just nu i väldigt trasiga skor
Två skott med Pistolen räcker
Och man deras sköra kroppar bräcker
Då får man se vad de ätit för matvaror
En Hell Knight är inte någon glad påg
Jag höjer armarna i en glädjande våg
Den blir inte glad, så jag blir riktigt arg
Och stormar framåt som en ilsken varg
Och kapar hans huvud med min Motorsåg
Och till sist ett stort hjärtligt TACK!
Till ID Software som kläckte detta spel,
Som lät mig få skrika: ATTACK!
Och känna mig riktigt hel!