Ett Potpurri av Poesi
Efter att ha varit vaken i mer än 30 timmar. Och efter att ha kommit hem från ett arbetspass så bestämde jag mig för att sätta sömnen framför bloggen. Därav ingen dikt idag.
Det slår faktiskt aldrig fel. Varje gång jag skall åka tåg så är det alltid någonting som gör hela resan outhärdlig. I kanske tror att jag överdriver men det för jag tyvärr inte.
Ni fattar kanske poängen, och det som förvånar mig mest är att det händer varje gång.
Toppen på berget var när jag skulle hem från Metaltown 2008 och SJ hade varit smarta noig att sälja samma plats på tåget TRE GÅNGER! De skyllde på tekniskt fel. Men det hjälpte ju inte mig när jag fick sitta i en lerig mittgång, omgiven av två barnfamiljer hela vägen hem.
Mist mitt tålamod
Varje gång jag sätter mig ner och skall åka tåg
Så vet jag med maximal säkerhet att nått går fel
Precis som när jag där hemma ställer mig på min våg
Och märker att jag faktiskt visst väger som en världsdel
Jag kommer aldrig någonsin kunna andas ut
Toan är trasig, strömavbrott, och trasiga säten
Vem vet vart allt detta eländiga elände tar slut?
Dubbelbokningar, mötande tåg och en massa konstiga läten
Av SJ får man en pungspark och inte en puss
Så jag vet att jag faktiskt kommer bli våldtagen
Bemött av personal med mens och dumpad på en buss
Och så har SJ förstört även denna dagen
Jag är förvånad att det aldrig spårat ur!
Fast det är precis vad som har hänt
Det kan du lita på, i ur och i skur
Att innan din station har tåghelvetet vänt!
Så fall inte för deras bluff och smicker
För så som SJ ser ut i dag
Sitter nog planerarna och dricker
Och den som drabbas är jag
”Vi önskar er välkommen ombord
Och hoppas ni får en trevlig resa!”
Här kommer en som jag är riktigt stolt över.
Sista hållplatsen
En svart fläck på en värld immun mot tvättmedel
Ett ruttet område på en annars gul banan
Bussen stannar inte trots lysande stoppskylt
Jag hörde tydligt ljudet när min nacke bröts
Sista hållplatsen, den absolut sista
Men bussjäveln stannar inte
Chauffören förstår inte svenska
Jag kan inte sluta blöda
Det är för många hål i osten
Och affären tog för mycket betalt
Han jag köpte telefonen av var en bedragare
Och jag kan inte få blodet av mina händer
Sista hållplatsen, den absoluta
Änglarna trumpetar, framför pärleporten
Jag gräver frenetiskt i fickor och kassar
Men jag måste ha tappat nycklarna
Glöder värmande i kylan
Det regnade ordentligt igår
Och idag är det fjorton minus
Så alla vägarna, speciellt skogsvägarna
Är alla rena isgatorna
Men ändå klär jag på mig och går ut
Och ger mig iväg på promenad
För det jag vill ha finns inte här
Något som glöder värmande i kylan
Snön vräker mot mig, det är mörkt
Då ser jag glöden komma gående
Lyser upp i mörkret, jag snabbar på stegen
Men jag halkar på den hala vägen
Jag ramlar bakåt, som i slowmotion
Jag väntar på smärtan from impact
Men du är där och fångar mig
Räddar mig
Sen fortsätter vi framåt tillsammans
Titeln är inte alls originell, men det gör inget. Detta var den absolut första dikten jag skrev någonsin. Det var hör det började, och det skall bli spännande att se vart det slutar!
Jag älskar dig
Tillsamans skall vi klättra upp på kärlekens höjder
Njuta av livets alla små och stora fröjder
Jag drömmer onda drömmar men jag lever ändå
Och det kommer jag att göra så länge det är vi två
Vi skall paddla över kärlekens ocean
I en eka, graciöst som en svan
Inget ont varken rykten eller problem
Skall stå i vägen för vårat kärleksemblem
Och sist av allt i denna vår värld
Med kakor, sex, sprit och flärd
Vill jag säga
JAG ÄLSKAR DIG!!!
Skolan var en tid då mycket roligt hände. Den ena dagen var inte den andra lik. Fast ändå fans det saker som alltid var samma dag ut och dag in, och jag menar inte lektioner. Jag menar det som alltid hände i matsalen. Men jag skall låta dikten tala för sig själv, då jag har svårt att tro att den går att tolka på mer än det sätt jag tänkte när jag skrev den.
Ögat hungrigare än magen
Slut ögonen
Luta dig bakåt
Dra ett djupt andetag
Känn hela kroppen slappna av
Tänk dig tillbaka till den tid
Då du gick på mellanstadiet
Tänk dig att du står i den där
Långa otrevliga matsalskön
Alla trängs och klagar på att de är hungriga
Tänk dig att dörrarna öppnas och alla
Rusar in
Kvar står du
Du ser alla roffa åt sig av den goda maten
Du ser, där du står sist i kön
Att maten minskar i snabbt i mängd
Du är rädd att den skall ta slut
Innan du kommer fram
Nu är du äntligen framme
Du har tagit en tallrik och bestick
Du tar åt dig av den goda maten
Du tar mycket
Sen ser du dig själv febrilt
Letande efter ett ledigt bord att sitta vid
Du hittar ett, du sätter dig
Maten börjar glida ner för strupen
Och magen börjar bli mätt
Då märker du det!
Att det är mat kvar
Du får inte ner en bit till, inte en enda liten en
Du måste slänga resten av maten
Du plockar upp din tallrik
Och går mot utgången
Mattanterna står där och ser ilsket på dig
När du närmar dig med din tallrik med mat på
Alla dessa ilska blickar gör dig osäker
En tant säger:
Skall du slänga så mycket mat?
Generat mumlar du ja och går
Det var vid sådana tillfällen man skulle
Rest sig upp och sagt
Ögat var hungrigare än magen
Gårdagens dikt saknade en inledande text och det var för att jag hade det ganska stressigt så jag hann helt enkelt inte skiva någon. Samma sak gäller idag. Tyvärr.
I will…
I will peel your beautiful skin
off your body, inch by inch
I will set it aflame before your eyes
I will cut of your ears and blow your kneecaps
crush your toes with a sledgehammer
I will enjoy your screams and tears
I will drill a hole in your head
and pour acid down onto your brain
I will watch you die, slowly, you´re worth it
That is how much i love you now
The Child in You
Once there was a time when I understood
a time where everything made sense
a time I would have climbed every fence
a time now forgotten, called childhood
You could spend hours in the same puddle of mud
you could, and would, climb the highest apple tree
and the feeling of being nothing but free
you could talk to anyone, stranger, girl and stud
The higher, the faster, the better, competition was on
smelling all the flowers, getting stung by a bee
Biking to fast, falling, scraping all of the knee
but ten minutes later, back out playing in the sun
The time is since long gone, all left behind
but still, somewhere deep inside is a child
that wants to get out, playful, cheerful and mild
just look inside, search and find
The child in you!
Ibland när skrivkrampen sätter in måste man komma ihåg att kämpa! Man får inte låta den vinna! Det får man bara inte. Jag har varit där och vet vad jag pratar om. Jag har inte skrivit på ett tag nu och jag började känna mig illa till mods. Ville inte låta min kreativitet (hoppas jag man kan kalla det) gå till spillo. Så jag startade denna bloggen för att råda bot på skrivkrampen. Hittills har jag bara publicerat restaurerade gamla dikter, men jag känner på mig att jag snart kommer kunna skriva nya igen!
Smärtsam Poesi
Att lyckas kan vara som en dröm
En succé värd ära och beröm
Eller ett fiasko med glåpord
Och ett kritiserat ”mord”
Men stå upp, kämpa på
Ta nya tag, och tänk då
Att det krävs att man tar i
Om man vill skriva smärtsam poesi
Här kommer lite bevis för att jag faktiskt var på ett födelsedagskalas igår.
Copyright © 2010 En Mullvads Bekännelser All rights reserved.
Desk Mess Mirrored v1.1.1 theme from BuyNowShop.com.